Jag började gymnasiet för snart ett år sedan. Det som gjorde mig mest nervös var tanken på att jag kanske inte skulle få några kompisar, men det var inte vad jag tänkte skriva om idag. Jag är en sådan person som har lätt att förlåta andra, detta på gott och ont. Jag har många vänner som sårat mig djupt men fortfarande är mina vänner för jag har förlåtit dem. De som jag nu klassar som mina närmaste är sådana som aldrig sårat mig och som jag har 100% tillit till. Jag har el squad som jag vet att jag kan räkna med i alla väder, jag skulle finnas där för dem så om de skulle behöva prata med någon mitt i natten så skulle jag ställt upp, alla dagar i veckan och jag vet att de skulle gjort det samma för mig. Vänskap är svårt, kanske är det bra att förlåta, kanske inte? Jag har haft många vänner som jag inte kan förlåta, som har gjort saker jag aldrig kommer kunna förlåta dem för. Jag kommer alltid se dem på det sättet och det finns inget de kan göra åt saken.
Min poäng med hela inlägget är att var snälla mot varandra, du vet aldrig vad personen har gått igenom eller varför han eller hon gjorde som denne gjorde. Vänskap är svårt, det finns inget direkt recept på hur det ska vara för att bli rätt. Umgås med de som får dig att må bra och de som du vill ha i ditt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar